Ensamhet pratas det sällan om och många gånger kan ensamhet komma med känslor av tabu. Det många inte tänker på eller känner till, är att ensamhet faktiskt skadar oss människor; inte bara psykiskt men också fysiskt.
Att känna sig ensam är tufft och svårt att ta sig genom. Däremot är det avsaknaden av det sociala stödet som skadar mest. Att känna sig ensam utan en kärleksrelation kan givetvis vara svårt det också, men när det kommer till vårat välbefinnande har det visat sig att enbart sällskapet av andra människor motverkar stress hos oss själva.
"Ett socialt stöd är en bra buffert mot stress. Det emotionella och lyssnande stödet verkar inte vara lika viktigt som att ha sällskap."
- Bengt Brülde, professor och filosof verksam vid Göteborgs universitet.
En fara för vår hälsa
Vid känslor av ensamhet utsöndrar kroppen stresshormon. Hur det upplevs är väldigt individuellt - vanliga känslor som otrygghet, oro, ångest, hopplöshet, nedstämdhet förekommer - men ensamheten kan även skapa fysiskt obehag i kroppen eller visa sig som fysisk smärta. På lång sikt kan den varande stressen skapa inflammation i kroppen som i sin tur kan medföra hälsorisker. Sjukdomar som hjärtinfarkt, stroke och demens anges vara bland de hälsorisker man observerat. En 2010 metaanalys från tidskriften PLoS Medicine jämförde ofrivillig ensamhet med kända hälsorisker förknippade med förtida dödlighet och man kom fram till att ofrivillig ensamhet är jämförelsebart med rökning. Ofrivillig ensamhet var också en större riskfaktor än stillasittande och fetma.
Inte enbart påverkar ensamhet vår hälsa på sikt men man har kommit fram till att ofrivillig ensamhet har en påverkan på våra kognitiva förmågor. I en amerikansk studie från 2002 fann man att människor som blivit tillsagda att de kommer förbli ensamma genom sina liv gjorde ifrån sig sämre på IQ och minnestester. I studien hade man delat in människor i 3 grupper: en som blev tillsagd att deras personlighet skulle påverka deras liv framgångsrikt, den andra gruppen fick höra att de löpte större risk för olyckor och den tredje gruppen ensamhet. Testet gjordes direkt efter beskeden och ensamhetsgruppen låg till och med sämre till än vad olycksgruppen gjorde.
Genom vår evolution har tryggheten i att vara med en människogrupp haft en sådan stor överlevnadsfördel att vi genom årtusenden utvecklat starka mekanismer för att undvika ensamhet och exkludering ur "flocken". Detta resonemang tar Peter Strang, professor vid institutionen för onkologi-patologi vid Karolinska Institutet, upp i sin bok Att höra till. Social exkludering aktiverar delarna av hjärnan som behandlar fysisk smärta. Han anser att det lidandet som uppstår vid ensamhet har varit livsviktig för våran överlevnad och det liknas med smärtan som får oss att dra bort vår hand från en eld. Att undvika ensamhet ligger i våra primitiva behov. Vi anser vardagliga funktioner som duscha, äta, motion, sömn som viktiga för vårat välbefinnande. Det är därför beklagligt att vårat sociala behov som har en sådan stor roll i vårat välbefinnande inte uppmärksammas tillräckligt.
"Ett samhälle som vill förebygga dessa stora folksjukdomar behöver därför väga in ensamhet som en riskfaktor vid sidan om andra livsstilsfaktorer, som kost, motion och rökning" , menar Peter Strang
Människor som känner sig ensamma har också tendenser att ha sämre levnadsvanor. De röker i större utsträckning, motionerar mindre, dricker mer och drabbas av fetma i större utsträckning. Om ensamheten bidrar till detta eller de dåliga levnadsvanor bidrar till ensamhet är däremot svårt att avgöra
Ensamhetskänslor förvärrar smärta och beröring lindrar smärta
Ofrivillig ensamhet kan förvärra redan existerande värk och ömmningar. I motsats till stresshormonerna som utsöndras av ofrivillig ensamhet så lindrar fysisk beröring detta lidandet genom hormoner som oxytocin. Man anser att detta var det som uppmuntrade oss att stanna i tryggheten hos vår flock under människans evolution. Peter Strang som själv jobbat med palliativa patienter har också vittnat om vikten av berörning. En ensam och sjuk patient som får sällskap och berörning kan få sin smärta att upphöra, ibland utan medicinering.
Även forskare och neurofysiolog Helena Backlund Wasling menar på att beröring och närhet är livsviktig:
"Ett liv utan närhet och utanför ett socialt sammanhang, ökar risken att dö i förtid." Beröring av rätt person på rätt sätt kan få oss att känna kärlek, bekräftelse och trygga. Eftersom att nervsystemet behöver beröring för att utvecklas så är det verkligen livsviktigt för barn. Beroende på hur vi blev hanterade som barn så kommer det påverka hur vi hanterar stress som vuxna. Vår grundtrygghet grundar alltså sig i närheten och kontakten vi hade under våran barndom.
Vad innebär ensamhet?
Ensamhet kommer i många former och all ensamhet är inte ofrivillig. Ensamhet är subjektiv och objektiv. Det finns människor som känner sig ensamma trots att de har gott om människor runt omkring sig och det finns andra som har få vänner men inte känner sig ensamma. Den ofrivilliga ensamheten är den som är skadlig. Nedan kommer 3st olika typer av ensamhet tagit från 1177
Existentiell – vi känner att våra innersta tankar och känslor inte går att dela, att ingen verkligen lyssnar eller förstår.
Social – man saknar band till vänner och bekanta som man känner samhörighet med eller kan anförtro sig åt.
Emotionell – man saknar en kärlekspartner som man kan anförtro sig åt på djupet
Det finns en myt om att svenskar är de som känner sig mest ensamma, men den myten har ingen grund. Om jag får spekulera så tror jag att vår kultur med individitet, personligt utrymme och ensamhushåll ger omvärlden ett intryck av isolation och ensamhet. I själva verket handlar det mer om vår egna frihet att välja dem vi vill vara med och vårat egenvalda utrymme som vi uppskattar. Inte alla som ser ensamma ut *är* ensamma. Inte alla människor med vänner och popularitet känner gemenskap med de runtomkring sig.
Men om du misstänker att någon i din närhet är ensam - var inte rädd för att räcka ut en hjälpande hand. Det kan ändra hela deras värld.