Tismon (Kiva), Undertaker och Pilspets
Karaktärerna känner inte varandra, men just denna kväll råkar deras vägar korsas i en liten by. Byn befinner sig vid en flod som är en transportled av varor, oftast på väg mot huvudstaden Everport. Det är stormigt och det ojämna kullerstensgatorna som bara blir upplysta av ett par svaga gatolyktor är blöta och leriga. Vinden viner genom det gamla trähusen.
Inne i baren, där våra resande befinner sig, är det, trots det dåliga vädret, god stämning. Folk äter, dricker, sjunger, dansar och spelar. Skratt fyller den lilla, nästan underjordiska lokalen. Men det dröjer inte länge innan detta skratt upphör. En äldre herre med dvärgblod i sig trycks upp mot väggen av ett troll. Först ser det ut som ett rån men efter ett tag inser det lite mindre påverkade i lokalen att trollet använder sig av svart magi. Formeln är gammal och ingen känner till den men det ser ut som om dvärgens energi sugs ur des kropp och hamnar i den lilla sten som hänger i halsbandet trollet bär kring halsen. Efter det går allt fort. Trollet försvinner och alver med det kungliga väktarnas emblem stormar baren...
Karaktärer
Undertaker
Namn: Nikita Sunet
Smeknamn: Nikki
Ålder: 21 år Kön: Kvinna
Art/ras: Halvblood > Skogs-alv (mor) och människa (far)
Utseende: Nikita har grön-blå ögon med en gråton och ljus hy. Spetsiga öron, utsmyckade med creoler i silver. Runt halsen hänger två kedjor i olika läng, varav den längre har en obsidian slipad i kristallform och den kortare en ring hängande. Ansiktet är täckt med svaga fräknar och unter ögonen är vågräta streck bestående av tre prickar (den största närmast ögat) tatuerade. Även under munnen finns ett sådant streck med tre prickar. Snett genom det högra ögat sträcker sig även ett ärr. Hennes ljusblonda hår är för det mesta flätat och undangömt i mantelns luva. Klädd är hon i ett par bruna läderstövlar som sträcker sig upp till knäna och kanten på stövlarna är upptill nedvikt. Hon har ett par gröna byxor, som täcks av skorna och upptill en grön, långärmad blus med smala ärmar. Över blusen har hon en brun läderväst och en mörkgrön mantel. På vänstra underarmen har Nikita ett armskydd i läder och på högra handen ett finger/handskydd. I ett bälte på höften sitter två dolkar och en liten påse som hon har fröer till korpen i. I ett läderband som sitter över axeln sitter hennes koger och pilbåge och över andra axel bär hon axelväskan samt filten.
Personlighet: Väldigt direkt med vad hon säger och talar ofta utan några filter. Fastnar i tankarna och föredrar att iaktta sin omgivning. Väldigt nyfiken av sig och har ingen känsla för när hon är för nära andra eller liknande.
Svaghet: Blind på höger öga vilket leder till problem med uppskattning av djup, framförallt i trakter utan växtligheter då hon som skogsalv kan kommunicera med växter och, tack vare det hon lärde sig om magi, även djur. Inte fått se och lära sig särskilt mycket om världen men är påläst. Egenskaper: Påläst, framförallt när det kommer till växter men även mycket annat. Väldigt träffsäker med pilbågen samt skicklig när det kommer till att ta sig runt ljudlöst. Bra på att ”låna” saker efter att ha övat på borgen.
Bakgrund: Nikita växte upp på borgen med sin far och de andra krigarna. Där fick hon tillgång till ett bibliotek och även träningsmarken riddarna använder. Hon lärde sig saker av alla personer som fanns där. Bönder, kockar, riddare, hovdamer, etc. samt det som fanns i böckerna. Krigarna tyckte det var roligt att lära henne rida, slåss och använda sig av olika vapen, medan borgens läkare och magier lärde henne mycket om trolldom, magiflöden och växters egenskaper. Trots att hon växte upp i en trygg och säker miljö där hon fick lära sig mycket kände hon sig aldrig helt hel. Hon fick aldrig träffa sin mor och aldrig lämna borgen som tjänade som ”outpost” till huvudstaden. Med åren och kunskapen växte hennes nyfikenhet om världen där ute. Det närmsta hon kom friheten var när hon vid 20-års ålder fann en skadad korpunge som hon tog hand om. Den fick tjäna som hennes ögon och spenderade dagarna ute i det vilda och kvällarna med att berätta allt för henne (som redan nämnt kan hon kommunicera med djur). När borgen blev attackerad och murarna föll fick hon årder om att fly. Hon ignorerade dessa och försökte istället hjälpa till med att rädda sitt hem, vilket kostade henne synen i det högra ögat. I angreppet förlorade hon även sina närmaste och istället för att själv offra sitt liv lyssnade hon på sin fars sista önskan om att hon skulle fly. Hon hade i alla år alltid haft en axelväska med det viktigaste samt en filt och en mantel gömt i ett ihåligt träd i skogen. Nikita tog sig dit till fots och har sedan dess irrat runt med sin kråka på jakt efter något att göra eller en plats att slå sig ner på.
Pilspets
Namn: Pil.
Ålder:19.
Kön: Hona/tjej
Art/ras: Formbytare. Häst/människa.
Personlighet: Lite vild av sig men lugn när det behövs. Älskar att hjälpa o ge,sig ut på äventyr.
Utseende: Häst: Svart som smälter in i mörkret. Vita teckna i pannan. Människa: Ganska kort,mörk hy,isblå ögon,rött hår som går till midjan. Men ofta uppsatt i fläta.
Viktiga egenskaper som utmärker denna karaktären: formskiftare, kan bli häst men är människa. Kan tala som djur. Bakgrund: Föddes som människa. Provade på det livet ett par år innan hon försvann o började som häst. Nu bor hon där med sin bonde. Är häst för att jobba o plöja åkrar. Det mesta går till värdshuset. Brukar följa med sin bonde o stå utanför.
I strid Pilbåge,gärna från högra höjd
Tismon (Kiva)
Rowan Badden
Rowan Badden är en 19 årig mänsklig grabb som växte upp i den ödsliga byn Thelton uppe bland de norra skogarna. Efter att ha levt hela sitt liv i den enstaka byn isolerad från omvärlden visste han inte mycket om den övriga världen bortsett från sagorna och berättelserna man fått höra av byns Äldre. Han är den tredje av Thorins 5 söner i hushållet Badden där alla syskonen tillsammans utgör 11 barn.
En dag blev byn överrumplade utav ett typ av monster inget tidigare skådat. Endast 3 personer dog men majoriteten av byn blev förgiftad av monstrets gift. Rowen bestämde sig för att bege sig ut i världen i hopp om att hitta ett motgift.
Enda sedan barnsben har Rowan, likt alla syskonen, fått hjälpa med arbete och sysslorna på gården. Skörda grödor så att det fanns mat för vintern, jaga, plöja mark. Allt tungt arbete har gjort honom och hans bröder muskulösa. Han är 1.85cm hög med kastanjebrunt hår och rödbruna ögon. Hans hår är klippt ganska kort, tillruffsat och väldigt tjockt. För att vara ute såpass mycket som han är så är han ganska blek, men det är egentligen inte så konstigt med tanke på det nordliga klimatet med de begränsade timmarna av sol. Ansiktet är smalt men kantigt och pryds av hans smala och välformade näsa. Ögonbrynen är tjocka, fylliga men inte buskiga. Han har stubb och måste raka sig ganska ofta för att hålla nere på ansiktshåret. När han ler har han ganska definierade smilgropar.
Du finner ofta Rowan klädd till vardags i tunika, ett par vanliga byxor och kängor. Har har en rustning och sköld till sitt förfogande som han ärvt tilllsammans med sitt svärd.Det är sällan om ens aldrig han någonsin använder rustningen som legat hemma med resten av arvegodsen och samlat damm. Inte förrän monster-angreppet fick han användning för sin förfaders relikor.
Rowan Baddens förfader, Hildebald Galahad, var en legendarisk hjälte som slaktade monster och räddade kungariken från mörker. Efter en livstid i krig och action slog sig Hildebald sig ned och bildade familj med sitt livs kärlek. Rowans mor Helene är en av Hildebalds ättlingar och besitter därför diverse vapen och rustning som funnits i släkten i flera generationer. Det var så Rowan fick sitt vapen, sitt svärd Aosoth, det "legendariska" vapnet.
Rowans personlighet kan beskrivas som stabil. Han är den lugnaste av alla bröderna och fick därför äran att sköta Aosoth, en ära många hade känt sig hedrad över såvida de inte visste vilken börda det egentligen är. Rowan är också envis, ett personlighetsdrag som gynnar honom i hanteringen utav svärdet.
Svärdet Aosoth
Demoner är odödliga och eviga varelser som funnits sedan tidernas begynnelse. Ingen vet egentligen riktigt var de kommer ifrån. De är mellan 5-7 meter höga och befinner sig i dimensionella "fickor" där de tillbringar sin tillvaro.
Demoner är extremt sällsynta och vissa människor tror inte ens att de finns på riktigt. Det kan ibland gå millenier utan att en demon visar sig. De är också solitära och har sällan kontakt med andra demoner.
Alla demoner är inte nödvändigtvis onda, även om de flesta klassas som det. Dessa varelser har existerat i all evighet så saker har tappat betydelse för dem, de ser på andra livsformer som insekter och agerar enbart efter sina egna behov och önskningar. Det som ger dem nöje och underhållning är vad som motiverar dem, vare sig det handlar om att utplåna städer eller studera och hjälpa människor.
Aosoth är en av de mäktigare demonerna, 7 meter hög stod han med vinröd hy och silvervitt hår. Från huvudet reste sig de ebenholtssvarta hornen. Han hade gula ögon som brann av inferno och ett busigt leende med tusen huggtänder. Han var ganska vacker trots sitt vilda utseende. I århundraden plågade han människor, brände ner städer och förde med sig förstörelse var han än gick. Allt slutade dagen Hildebald förseglade Aosoth i ett svärd. Aosoth är extremt arg över detta och är väldigt högljudd om sin irritation. Hela släkten Galahad samt familjen Badden är medvetna om demonens fasoner. Han är sedd som en allmän plåga, familjen Badden dumpade honom snabbt på Rowan när Rowan bestämde sig för att bege sig ut i världen på jakt efter ett motgift.
Enbart människor som har ett blodsband med Hildebald kan höra Aosoth och enbart dessa människor är immuna mot demonens försök att ta kontroll över kroppar.
Pilspets
"ångsamt bege oss.” Pil vaknar tvärt och snubblar upp på ostadiga ben.
Undertaker
”I sig är det inte farligt. Det kan bara bli farligt om en av parterna gör ett misstag så som att få en större skada eller dö”, klargör hon och ler snett mot killen. I sig är metoden ofarlig, bortsett från att alla skador delas så länge formeln är aktiv vilket innebär att om en dör så dör den andre. I jämförelse mot det andra metoderna är den i alla fall inte redan vi utförandet av ritualen rentav livsfarlig.
”Vi borde långsamt bege oss.” Alven slänger en blick mot den sovande formbytaren.
"Självklart behöver det inte prövas om det är farligt."
Han ville absolut inte experimentera om det skulle innebära en fara för någon. Frågan var nyfiken ställd och med goda intentioner, kunde han bidra med något positivt på något sätt så ville han det - sålänge det inte skadade någon, förstås.
Undertaker
”Det finns som sagt ett par sätt. Men inget jag någonsin testat och alla är på något vis farliga”, förklarar Nikita. Hon går igenom allt hon minns om sådana formler i huvudet. Riskerna är ändå stora, men samtidigt så är frågan om det ens skulle fungera.
”Fast… en kanske skulle fungera”, muttrar hon. Pil har somnat om vid det här laget och alven börjar bli orolig över att de kanske inte kommer iväg i tid.
Flickan hade somnat.
"Min okunnighet är lite av ett…" han hejdade sig och försökte hitta ett ord "Handikapp?"
Fisken var nu klar och Rowan tog av de sista fiskarna från pinnarna och lade dem tillsammans med de andra fiskarna, inlindade i en tygbit.
"Jag undrade bara om jag kunde göra störra nytta. Vet absolut ingenting om magi men hade jag kunnat låna den till er kanske jag inte var helt värdelös." han skrattade.
Nej du kommer nog alltid vara värdelös tyvärr, det finns inget hopp för dig.
Pilspets
Människan komma gående med 5 fiskar.
”Jag ser att du hade lite fiskelycka idag”, kommenterar Nikita samtidigt som hon reser sig upp och greppar tag i sin flaska. ”Vill du avslöja vart du fann fisken? Jag skulle behöva lite vatten.”
”Jag går, det är lugnt. Vi måste sedan bege oss ifall vi vill nå gränsen och ta oss till en säker plats innan mörkret faller.” Nikita hämtar människans pluntor. ”Fisken är nog bäst om du tillagar så att vi kan äta under resan”, lägger hon till. Alven vandrade bort,även killen.
Men han återvänder snabbt med famnen full av pinnar.
Mer hör inte Pil,hon har somnat.
Undertaker
Nikita kollar upp från elden och tiger. Det finns ett antal sätt, men det flesta har biverkningar eller är rentav livsfarliga. Varför funderar han ens på något sådant?
”Det är möjligt, hurså?” Hon har läst en hel del angående ämnet då trollkarlen som varit hennes mentor jobbar med att finna en säkrare metod. Tyvärr visste hon inte mycket om hans arbete då han rest bort ungefär ett år innan borgen blev attackerad.
Stämningen kändes stel och han skakade av sig alla negativa tankar och känslor. Det hjälpte nog ingen att oroa sig över saker som inte hänt. Kanske kunde han hitta hjälp. Det allra bästa hade varit en Galahads hjälp. De kunde åtminstone ta svärdet utan att själva bli besatta. Problemet var att han hade inget sätt att kontakta dem på, han visste inte ens var de befann sig.
"Är det möjligt att låna mana till någon?"
Undertaker
”Det är en bit dit, ja”, mumlar alven. Hon är inte säker på vem av dem som är dummare. En ung kille med ett svärd som inte får hamna i fel händer på jakt efter en växt som är nästintill omöjlig att finna och dessutom riskerar att kosta honom livet eller en halvblind alv som är beroende av en energi hon knappt har för att slåss. Hon skrattar tyst.
"Jag ska till en av Ingenmanslandets ökända skogar. Tror det är en bra bit att färdas."
Du har verkligen inte tänkt igenom detta, ärthjärna. Men vet du vad, jag hoppas faktiskt att du dör. Kanske hittar någon annan mig vid ditt lik, det vore skoj.
Rowan hade inte tänkt alls kring detta scenario som Aosoth nu målade upp. Ett väldigt sannolikt scenario. Han brydde sig inte särskilt om sin egna död - pojken hade ändå inte mycket att förlora. Vid det här laget var nog redan många i byn döda, han försökte bara aktivt att undvika tänka på det. Katastrofen hade varit om någon annan fick tag på Aosoth efter Rowans självmordsuppdrag. Hans mage började göra ont av tanken på Aosoth i händerna på någon annan, men han lyckades dölja sina känslor väl med ett leende på ansiktet. Efter alla åren med sin familj så var han duktig på att spela teater.
Undertaker
„Jag… måste korsa ingenmanslandet så det handlar om nog ungefär två veckor, beroende på hur många problem jag stöter på.” Nikita suckar. Men hon är ute efter information hon bara kan få på ett visst ställe och dit måste hon.
”Tack”, säger hon och ler snett. Hon är inte säker på hur allvarlig han är men hon uppskattar att han försöker hjälpa.
”Och hur långt tror du att du måste färdas?”
Rowan märkte ett skift i hennes kroppspråk. Alven kändes nervös. "Jo självklart, jag menade mer planen i överlag. Vet du var du ska i Ingenmanslandet? Du behöver nog inte oroa dig, min demonvän här kan bekräfta att jag är en monstermagnet." han skrattade och hoppades att hans skämt skulle få henne att kunna slappna av lite "De lär inte attackera någon av er sålänge jag lever."
Trots att det var ett skämt så fanns det en viss sanning i det. Demoner attraherade monster och som svärdbärare av ett demonsvärd så var han en större måltavla. Han kunde också be Aosoth att agga monstrena, Aosoth tyckte nog bara att det skulle vara underhållande.
Undertaker
Alvens öra rycker till och hon dras ur sina tankar. Det tar ett tag innan hon inser att frågan är riktad till henne.
”Idag är det nog att hinna så långt in som möjligt samt finna en säker plats att spendera natten vid och undvika att dö eller skada sig?”, svarar hon och flinar. Nikita försöker mest dölja sin rädsla och känslan av ovisshet. Hon gillar inte när hon vet att sin svaghet lär bli ett stort problem. Hon biter på sin läpp och fastnar med blicken på en bit mossa.
"Tack."
Alven hade återvänt med pluntorna fyllda så Rowan slapp gå tillbaka till bäcken en gång till. Hon satte sig ned och betraktade elden, hennes blick fundersam.
"Vad är planen?" han vände på de fiskarna som han höll över elden.
Undertaker
När alven fyllt flaskorna och fått bort leran från skorna beger hon sig tillbaka till lägret. Denna gång känner hon till alla snubbelfaror så hon kan färdas snabbare än på ditvägen. Väl framme möts hon av en ljuvlig doft. Fisk som tillagas över eld. Hon lägger pluntorna där hon hämtat dem för att sedan sätta sig på klippan och betrakta elden. Hon blundar. Försöker minnas så många detaljer som bara möjligt om floran och faunan i ingenmanslandet det snart skulle korsa. Eller ja, i alla fall hon var tvungen att korsa det.
Han nickade mot alven samtidigt som hon lämnade kampplatsen efter att ha hämtat hans pluntor. Rowan vände sin blick mot fisken igen. Om fisken skulle hålla ett bra tag så krävdes det att han rökte eller torkade den, det skulle ta cirka 8-14 timnar och så mycket tid verkade de inte ha. Han gissade på att han bara skulle tillaga den vanligt men då krävdes det att de åt upp fisken inom 3 dagar. Fisk i synnerhet blev dålig snabbt.
Han gick mot den numera döda kampelden som sedan länge var utgången. Det fanns kanske några få ordentliga pinnar kvar men det mesta var bara kol. Med den ena fria handen fiskade han upp ett litet pläd ur packningen som han lade fisken på. Sedan gick han in djupare i skogen i jakt på nya pinnar, det tog honom inte lång tid alls då han återvände nästan omedelbart. Rowan lade ned pinnarna vid den föredetta brasan och återupplivade elden med samma tysta mummel han använt sig utav kvällen innan. Fiskarna genomborrades utav varsin pinne och grillades sedan utav pojken vid elden.
Undertaker
”Jag går, det är lugnt. Vi måste sedan bege oss ifall vi vill nå gränsen och ta oss till en säker plats innan mörkret faller.” Nikita hämtar människans pluntor.
”Fisken är nog bäst om du tillagar så att vi kan äta under resan”, lägger hon till efter att ha sätt hur han kollat på den. Hon vänder sig om och börjar gå mot norr. Följer den vaga beskrivning hon har och skickar Munin i förväg så för att inte gå fel. Alven rör sig snabbt fram genom skogen och finner efter ganska precis 3 kilometer den bäck människan pratat om. Hon börjar fylla på pluntorna och passar samtidigt på att skölja bort leran från skorna.
"Ja", han mot mot alven och pekade mot norr
"Gå norr, kanske i 3km, så lär du stöta på en bäck." han tittade mot hennes håll och insåg att han själv hade glömt att ta med sina pluntor för påfyllning.
"Jag glömde fylla på mina pluntor. Hade det varit okej om du kunde göra det när du ändå ska dit? Jag kan annars gå tillbaka och fylla dem om du inte vill." han kliade sig på huvudet med den fria handen. Blicken föll på dem 5 fiskarna han hade i den andra handen. Skulle Rowan tillaga dem så att de kunde äta nu direkt? Hade de haft mer tid hade han kunnat fånga mer fisk och torka fisken så skulle de kunna leva på den ifall det visade sig svårt att finna föda på andra sidan gränsen.
Undertaker
Nikita skiner upp när hon ser människan komma gående med fisk. Det var länge sedan hon senast hade chansen att äta fisk och en mer en välkomnad omväxling till allt kött. Hon missar nästan att han har gjort sig lite prydligare, men väljer att inte kommentera det.
”Jag ser att du hade lite fiskelycka idag”, kommenterar hon samtidigt som hon reser sig upp och greppar tag i sin flaska.
”Vill du avslöja vart du fann fisken? Jag skulle behöva lite vatten.”
Badet blev kort. På knappt 5 minuter hade han fått bort allt skit. En liten bit bort längst bäcken kunde han skymta något som rörde sig i strömmen. Det verkade som att Rowan hade väldigt mycket tur idag. Han tog sig ur vattnet och klädde på sig snabbt, hängde fast bältet och knäppte utrustningen.
Några metrar bort från bäcken lyckades pojken finna en kvist tillräcklig tjock och stabil nog för att fungera som hans improviserade spjut. Han täljde änden med dolken, snart nog var den tillräckligt vass. Det skulle vara 20 minuter hemåt och han insåg att de fortfarande väntade på honom vid tältet. Med mjuka, långsamma, steg närmade han sig vattnet igen och lyckades träffa fisken i vattnet med spjutet. Detta hade varit lättare och kanske till och med gått snabbare med ett spö eller nät, men vad kunde han göra? Han fick helt enkelt göra det bästa av vad som fanns.
Processen upprepades ett antal gånger, både lyckade och misslyckade, innan Rowan kände sig nöjd med dagens fångst. Kunde det redan ha gått 40 minuter? Med 5 fiskar i handen återvände han tillbaka till tältet och de två flickor som befann sig där.